Jag är så trött.
Klockan är alltså 18:00 och jag tänkte gå och sova snart. Ska väl duscha och käka först bara.
Såhär har det varit ända sen skolstarten för typ två v. sen. Det enda som känns rätt just nu är att sova. Så är det just det som verkligen inte går! Att sova alltså... Har haft insomnings svårigheter hela mitt liv så inget nytt under solen där. Men numer vaknar jag på nätterna också... Man blir knäpp av att inte sova :(
Har så ont i hela kroppen.
Tror att även det är en konsekvens av ovannämnda problem. Som i sin tur beror på stress. Inte för att vi har mycket att göra i skolan eller så... För det har vi egentligen inte!
Men det känns som det ändå. Hela min kropp ställer in sig på "flykt" (som jag hört är anledningen till stress eftersom vår kropps iniutiva funktioner inte ändrats så mkt sen vi var jägare & samlare för ett antal tusen år sedan.)
Minsta lilla grej känns som en topp bestigning av Mount Everest. Det är skit jobbigt!
Har sån ångest.
Vet inte om det är min kropp som äntligen reagerar på Pärs död och operationen. En klok person som när jag berättade att jag tagit det hela ganska bra sa: Men är du säker på att du inte bara tryckt undan sorgen. Kroppen har trots allt vissa skydds funktioner och det kanske blev för jobbigt när du mår dåligt i övrigt att ta in det som hänt.
Tror hon kan ha en poäng. Så då kommer det nu istället då! Hade panikångest attacker i lördags. Blev utbränd och därmed sjukskriven från jobbet i mars 2008.
Jag är glad efter operationen i höstas.
"Hoppas det inte blir som förra våren!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar