När allt är jobbigt, vart vänder man sig? Vem är det som finns där för en i vått och torrt, och om svaret är ingen, vad gör man då?
Men vänta lite nu... Det kommer ju alltid finnas någon där. Någon som bryr sig, är engagerad och liksom alltid finns med dig.
DU kommer alltid finnas där, alltid ställa upp. Även om du ibland kanske gör dig själv en björn tjänst.
Han var inte min "räddare". Varför söker jag alltid det? Någon som ska rädda mig. Från vadå. Ja, allt. Tristessen, ledan och främst av allt, från mig själv. Han kommer aldrig bli min räddare i nöden.
Men han kan älska mig och det ska väl ändå vara nog. Kanske kan inte ett förhållande funka när den ena förväntar sig för mycket. Kanske kommer allt bara flyta på.
Men jag HATAR att vänta, hatar att inte ha kontroll! Kan inte allt bara gå tillbaks till det normala. Jag började skriva här, nästan som terapi. Det börjar bli dags igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar