Emmerich är ju annars känd för vara inblandad i just katastroffilmer (i ett urval:)
Stargate 1994
Independence day 1996
Godzilla 1998
The day after tomorrow 2004
10 000 BC 2008
2012 2009
I alla de ovanstående är jorden eller mänskligheten as we know it hotad på något vis.
I Stargate, Independence day och Godzilla genom "främmande" varelser.
Medan 2012 påminner mycket om Day after tomorrow.
Fast den var bättre eftersom det känns som att den faktiskt lägger ganska mycket vikt vid människans samarbetsförmåga i krissituationer.
Själv har jag alltid varit en anhängare av att kämpa för the greater good dvs att det viktigaste är produkten av en handling. Inte enskilda känslor. Med det menar jag att jag förhoppningsvis inte skulle tveka om jag måste välja mellan att rädda mina nära & kära eller mänskligheten om jag ställdes inför det valet...
För verkligheten. Verkligheten är inte som på film.
(Även om det inte heller är så troligt att just jag lär ställas inför det valet:) Men samtidigt så är det så otroligt viktigt att kämpa för det man känner och tror på. Lika mycket i vardagen som i pressade situationer. Att kämpa för de du älskar som om det vore för din egen överlevnad. Frågan är ju också hur roligt det vore att leva vidare efter en domedag utan dem du älskar vid din sida?
Ja alla har vi väl olika överlevnadsinstinkt så det märker man väl då isåfall. Jag tror bara att vi människor faktiskt har samarbetat med varann i längden. Annars hade mänskligeheten aldrig överelvt och utvecklats så långt som vi har gjort. Men samtidigt är det ju ganska väl påvisat att vi beter oss som det djur vi är i krissituationer.
Titta på Estonia katastrofen tex, där folk trampade ner varann. Och man kan inte bara skylla på panik. För människor reagerar nämligen olika i chock och panik tillstånd. Jag hoppas bara att jag vore stark nog att agera för andra i en sådan situation. Annars finns det ju ingen mening för mig att leva heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar