Rallyprinssesan

Jag är inte den personlighets typen som har en idol. Med ordet idol menas (enligt wikipedia) en person som dyrkas. Förr i tiden var det oftast gudar eller andra heliga personer man dyrkade, s.k avgudadyrkan. Idag används ordet främst för personer som är välkända och beundrade pga sin status. Oftast inte för att de gjort något för mänskligheten mer än att underhålla och bringa glädje. Vilket i och för sig också kan vara av vikt, speciellt i dagens stressade samhälle.
Precis som många andra småflickor gillade jag ett antal band och skådisar som yngre. De bästa pojkbandet var BSB (där jag självklart ville bli ihop med en av dem,) bästa rockbandet No doubt och innan dess i min hårdrockar period var det Metallica & Nirvana som gällde. De snyggaste skådisarna var såklart Johnny Depp och Brad Pitt.

Men trots allt det där och trots att jag sett både BSB och No doubt live. Så kan jag aldrig minnas att jag var något jättefan. Det har alltid känts som under min värdighet att beundra andra om de inte gjort något storartat. Att drömma om en het grabb eller inspireras av någon, är inte riktigt i samma liga som att stå och skrika sig hes, mosas i publiken, jaga autografer eller svimma. En man som däremot inspirerade mig som yngre var Kofi Annan, FN's generalsekreterare 1 januari 1997 till 31 december 2006. Han är ursprungligen från Ghana, första generalsekreteraren som blev vald inifrån organistationen och tilldelad Nobels fredspris år 2001. För mig personligen var det nog viktigt att han var en framstående mörkhyad person.

Redan i tidig ålder beundrade jag Nelson Mandela för hans mod i sin kamp mot apartheidregimen i Sydafrika och för hans styrka under åren i fängelse. Jag minns att jag hade en linjal med hans bild på i min skolbänk. Senare har jag faktiskt sett dåvarande Dalai Lama live på en föreläsning i Globen och även han är en förebild i sin ståndpunkt (eller i alla fall ståndpunkten det ämbetet kräver.) Som predikar en fredlig konfliktlösning trots allt våld här på jorden. Sen att det nog inte fungerar i praktiken eftersom det alltid finns andra, mer krigiska individer, är en annan sak. Själv har jag någon gång blivit jämförd med Moder Teresa halvt på skämt. Och det ser jag inte som någon förolämpning direkt, då hon var en kristen humanist från nuvarande Makedonien som hjälpte otroligt många fattiga och sjuka i Calcutta, Indien under hela 45 års tid. Dessa fyra personer (Annan, Mandela; Dalai Lama & Moder Teresa,) är definitivt värda att beundras. Så väldigt mycket mer än alla "kändisar" i Hollywood. Ändå är det sällan man talar om sådana personer och deras bedrifter. Om du frågar mig ja, hjältedåd till och med!

Så till någon jag beundrar idag. Jag har saknat det, mest därför att det alltid är bra att ha förebilder. Det gör det så mycket lättare att sätta upp mål. I helgen jobbade jag pga av skolan på en mässa i Örnsköldsvik. Uteliv & äventyr hette den. Trots att vi fick jobba hårt hann jag se två föreläsningar. Den ena var jag tyvärr alldeles för trött för att ta till mig ordentligt. Men i söndags hade jag turen att se en föreläsning med Annie Seel.

En 40-årig kvinna från Stockholms förorten Täby som jobbar med reklam och började köra motorcykel i 25-årsåldern. När hon sedan år 2001 kände att hon behövde en paus drog hon iväg med ett gäng vänner till Marocko och körde hoj i öknen. Där blev hon kär i vidderna och de oändliga havet av sand. Så en vecka senare var hon på väg till Dubai och sin första motorcykeltävling i öknen. Även om hon tävlat en del på hemmaplan var detta en tävling med helt andra förutsättningar och utmaningar. Hon sa själv att det nog var tur att hon inte riktigt visste vad hon gav sig in på, för då hade hon aldrig vågat. En av hennes tips i livet var faktiskt att köra på med sina drömmar på en gång. Inte vänta, för då hinner man tänka och bli rädd. Sen den första tävlingen har hon gjort 15 öken race varav tre Dakar rallyn (som sägs vara den farligaste motortävlingen i världen,) utan att bryta ett enda. Vilket förmodligen är rekord. Skam den som ger sig som jag brukar säga. Hennes föreläsning var i alla fall sjukt inspirerande och det känns som att jag påminner mycket om henne. Hon lever sitt liv som HON vill och är därför så levande. Det är mitt mål i livet att uppnå det läget själv! Så nu har jag min idol:)
http://www.rallyprincess.com/