Nu ska jag bättra mig!

Måste börja skriva lite mer regelbundet. Har säkert sagt det förut men det känns som om det lixom är poängen med en blogg... Att skriva alltså.
Nej, det är INTE mitt nyårslöfte! Jag har faktiskt inte kommit på ett enda. Jag röker inte... Så det kan jag ju inte sluta med. Jag dricker knappt längre... Skulle ALDRIG banta... och behöver det inte direkt heller. Jag är sällan elak mot någon och
försöker oftast göra mitt bästa i alla situationer! Mer kan man ju knappast begära...

Ärligt talat kan jag för tillfället inte komma på en enda last.

Konstigt nog! Eftersom jag för det mesta, precis som de flesta människor, brukar vara vääldigt bra på att klanka ner på mig själv. E det inte det ena, så finns det alltid nått annat så att säga.
Visserligen skulle det ju inte sitta helt fel att vara lite mer vältränad...

Å det skulle heller inte skada om jag gick och la mig tidigare så man hinner få lite dagsljus. Men då skulle ja ju missa alla dåliga serier som går mitt natten å de vore ju skandal! Då "natt zappande" är en av mina stora passioner.

Men ok, kanske får klyschan "att börja träna" bli detta års löfte... För i vanliga fall brukar jag ju börja med det när det är alldeles för sent för att få något resultat. Typ två veckor innan inryck i lumpen! En himlans smart strategi måste jag tillstå *naat*

Vilket jag fick bittert smaka, i tio månader efteråt. Så man borde ju ha lärt sig nåt sen dess... Ja, drömma kan man. Nu hör det till saken att jag börjat få nackspärr när jag kommer hem till föräldrarhemmet. Har skett två lov i rad nu :(

Att det beror delvis på stress tror både jag och nappen (naprapaten) jag besökte i veckan.
Alltså precis som vanligt då... Att min psykiska hälsa -eller ohälsa- sätter sig i kroppen. Å tvärtom eftersom man knappast blir mer "happy" av att må fysiskt dåligt all the time.

Men det är kanske inte så konstigt att ja mått lite sämre senaste loven heller. Då jag var hemma för begravning på höstlovet och sedan hade tre obligatoriska fester att gå på. Dvs mammsen & pappsens respektive 60-års kalas och mitt eget 24-års partaj! Det blev liite mycket "hålla masken" feeling då...

Nu är det inget värre än Mr Christmas som stått för dörren. Men det kan förstås va stressigt värre... Köpte te x alla julklappar dan innan julafton. Men det blev en lugn jul ändå, med bara vi tre musketörer (mamma, pappa & jag.) Då syrran stanna i staterna och resten av släkten höll sig borta.

Nyår sedan, var inte den hit man kan önska kanske, men så brukar det ju bli när förväntnigarna är höga. Var på Berns och där va det ju fint såklart! Men glömde se på några fyverkerier *ops* men trots allt e det trevligt att va hemma i storstan!

Så i slutändan e nog min kropp helt enkelt lite på upphällningen mestadels pga att jag opererades i slutet av nov. E lite jobbigt med dödsångest och allmän oro i den stilen... Vilket jag hade loads av första veckan mellan besked och operation. Började gråta så fort nån talade till mig-typ- Men det gick bra!

"Ja menar vadå, jag lever ju än."

En glad nyhet är dock att min lilla, söta syster yster ska gå och gänga sig." Eller lilla och lilla." Min sex år äldre syster ska alltså gifta sig med sin amerikanska pojkvän någon gång i höst. Gissa vem som ska vara maid of honor *tihi* Ser såå fram emot ett storstilat amerikanskt bröllop! Precis som på film hoppas jag.................................. Pussar & kramar