Självklart e det ett spännande mord i grunden oxå, men det är en helt annan historia...
Gud vad skönt att inte ha nåt långtidsminne tänkte jag! Snacka om att verkligen bara kunna leva i nuet, något jag själv är typ sämst på. Men ändå, handlar inte nuet just om bakgrunden? Det jag försöker säga är att människan ändå kanske är lite för sofistikerad för att inte utvidga förnimmelsen av sina upplevelser till mer än bara stundens njutning. Alltså vill vi känna mer än det som händer exakt just nu och sådana känslor skapas av minnen och tidigare upplevelser. Annars skulle man ju aldrig ha något att jämföra med och hur vet man då om något är bra eller dåligt?
Men ändå så verkar det ganska skönt att slippa minnen av sämre upplevlser som ligger en i fatet för att göra nya goda erfarenheter. Men som sagt, jag antar att om man kunde välja enbart de goda minnena så skulle man ju sen inte känna igen dem ens om de hoppa upp & bet en i näsan... Dock hänger väl ens skyddinstinkter när det kommer till det strikt emotionella mestadels på tidigare erfarenheter. Till och med i de fall då man inte ens är medveten om sambandet själv, dvs för det mesta!
Önskar så hett att det gick att bara stänga av den lillan rösten inom mig som skriker "låt ingen sätta sig på dig" hela tiden. Håller på att nöta ut orspråket "stå på dig innan andra gör det".
Fick ju visserligen lära mig att det uttrycket stämmer med råge i det militära. Fast någonstans börjar det väl bli dags att stå över sina rädslor och börja leva innan alla runt omkring skurits bort...
Apråpå minnen så är nog vissa platser väldigt starkt förknippade med obehag. Visst de e ju självklart som J sa: "Ja, om du tar en jude till Treblinka har jag svårt att tro att de skulle sätta sig och ha grillfest". (Se ibland e han riktigt fyndig:)
Poängen är att när jag kommer hem hit till villan så blir jag ofta helt nere nuförtiden. Eller ifös va de ganska skönt att komma hem i tisdags ju, men för det mesta känns det inge bra, trots att jag mår helt fine någon annastans.
Antagligen beror det på att vardagen tränger sig på som en slägga i bakhuvudet så fort ytterdörren slagit igen här!
Det är nog ett tecken på att något i vardagen inte funkar som det ska. Jag undrar vad!
Gud vad skönt att inte ha nåt långtidsminne tänkte jag! Snacka om att verkligen bara kunna leva i nuet, något jag själv är typ sämst på. Men ändå, handlar inte nuet just om bakgrunden? Det jag försöker säga är att människan ändå kanske är lite för sofistikerad för att inte utvidga förnimmelsen av sina upplevelser till mer än bara stundens njutning. Alltså vill vi känna mer än det som händer exakt just nu och sådana känslor skapas av minnen och tidigare upplevelser. Annars skulle man ju aldrig ha något att jämföra med och hur vet man då om något är bra eller dåligt?
Men ändå så verkar det ganska skönt att slippa minnen av sämre upplevlser som ligger en i fatet för att göra nya goda erfarenheter. Men som sagt, jag antar att om man kunde välja enbart de goda minnena så skulle man ju sen inte känna igen dem ens om de hoppa upp & bet en i näsan... Dock hänger väl ens skyddinstinkter när det kommer till det strikt emotionella mestadels på tidigare erfarenheter. Till och med i de fall då man inte ens är medveten om sambandet själv, dvs för det mesta!
Önskar så hett att det gick att bara stänga av den lillan rösten inom mig som skriker "låt ingen sätta sig på dig" hela tiden. Håller på att nöta ut orspråket "stå på dig innan andra gör det".
Fick ju visserligen lära mig att det uttrycket stämmer med råge i det militära. Fast någonstans börjar det väl bli dags att stå över sina rädslor och börja leva innan alla runt omkring skurits bort...
Apråpå minnen så är nog vissa platser väldigt starkt förknippade med obehag. Visst de e ju självklart som J sa: "Ja, om du tar en jude till Treblinka har jag svårt att tro att de skulle sätta sig och ha grillfest". (Se ibland e han riktigt fyndig:)
Poängen är att när jag kommer hem hit till villan så blir jag ofta helt nere nuförtiden. Eller ifös va de ganska skönt att komma hem i tisdags ju, men för det mesta känns det inge bra, trots att jag mår helt fine någon annastans.
Antagligen beror det på att vardagen tränger sig på som en slägga i bakhuvudet så fort ytterdörren slagit igen här!
Det är nog ett tecken på att något i vardagen inte funkar som det ska. Jag undrar vad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar